Stannar hemma
Oj...jag igår trodde jag inte riktgit att det var såhär allt skulle börja. Och inte heller att jag skulle må så dåligt efter.
Men när jag väl hade bestämt mig själv, ville jag få stöd och hjälp från andra, för att inte riskera att falla tillbaka i gamla vanor. Det hela slutade med en tung pratstund med min pappa innan jag kröp till kojs. Jag berättade allt. Jag berättade hur jag mår, men att jag bestämt mig för att få ett slut på det hela.
Och jag lämnade även ifrån mig min viktminsknings-piller.
Jag måste få bort allt det ur mitt liv, innan jag kan gå vidare helt.
Men det är nu på morgonen som all ångest kommer krypande. Ångesten över vad jag ätit den senaste tiden. Ångesten över att veta att jag aldrig kommer kunna uppnå alla de mål jag hade satt. Osv osv, listan kan bli en helet ny roman, och vet inte om ni är så sugna på det.
Hur som helst, känns det som jag gör rätt, i alla fall till viss detl, som bestämmer mig för att skita i skolan idag. Jag behöver få en dag då jag kan se mig själv. Acceptera mig själv, och göra något som får mig att må okej.
Då är inte skolan riktigt rätt val.
Så dagens uppgift idag, är att 1. äta frukost. (har tänkt göra det i en halvtimme. Går inge bra nu när ångesten ligger och trycker som den gör. Men trots det. Det är dagens första uppgift.)
Dagens andra uppgift är att återupta kontakten med min kurator. Är det någon gång jag behöver henne, så är det dagar som idag.
Dagens tredje uppgift är att laga middag. Utan att räkna kcal. Och att klara utav att äta upp det som finns på min talrik. Det får ta tid om det behöver. Uppgiften är egentligen att släppa kontrollen på hur mycket kcal det är i.
Och nu blev det här inlägget väldigt långt. Så jag tror att jag avrundar här!
Puss / Mikaela
